Våren har kommit.
Denna gång kollade jag hur lång tid allt tog på hemvägen.
10.30 åkte vi från Algondolaes och Karin och Lars underbar pensionat.
11.00 var vi i Ronda
12.30 inklusive tankning av hyrbil, så var vi på Aeroporto Malaga
13.05 hade vi lämnat in hyrbil. checkat in bagage, och gått igenom security i mycket lugn takt
Planet gick… 14.30…..
Flygplatsen i Malaga och Brussel (mellanlandar med Brussel Airlines) är lätta att hitta i, rena och med bra restauranger och affärer (brussel).
Hemma nu
Det var strålande väder igår, när vi startade vår vandring till Katterjaur. En kort och enkel vandring från stora vägen till sjön. Vi parkerade vid affären.På väg mot stugan gick vi ovanför stigen och där fanns massor av blåbär. Goda, mogna och stora! Följer man stigen, så är det inga problem att hitta till sjön, då stigen är bred, men då finner du inte så många blåbär.
I slutet av andra världskriget fanns en grupp, som bevakade sverige vid Fjällvandrarmännens stuga. Från verandan ser du rakt ut mot den Norska gränsen, som ligger mitt i sjön. På väg hem fanns en tidigare byggd fallhöjd i Kattejokk, för att få electricitet till järnvägen vid förra seklets början.
Andalusiens solrosfält, september 2011. Vi bodde hos Karin Eliasson på Casa Acaquia i Algodonales. UNDERBART ställe.
Vi vandrade och bodde där i fyra dagar. Det var helt ok att vandra på förmiddagen. Vid klockan 13, så började bli nog så varmt. Vi tog korta turer och satt ute under parasoll i en by några timmar och åt tapas och drack capuccino.
Casa Acaquia var ett härligt ställe att bo på. Karin var en super värdinna. Underbar frukost när solen gick upp över Andalusien.
Frukosten innehöll allt från kaffe och varm mjölk, bröd, yogurt till olika tomater och parmaskinka. Lite kyligt på morgonen, men så fort solen var uppe kom också värmen.
Middag varje kväll hos Karin. Allt var så gott att jag kan inte nog lovprisa maten.
Andalusien we will come back!!
Älskar hösten, som är på väg. Dock med småsteg ännu här i Göteborg. + 19 just nu. Löpningen är äntligen igång efter nästan ett år med ryggproblem. Sprang genom Luleå i förrgår och fick ett pass på 1.35h, dock med mycket gång. Ska ut på första milrundan på Skatås sedan förra året. Väntar just nu på att regnet ska upphöra.
Färgerna i fotot är härliga. Detta bild föregicks av ett samtal med taxichauffören och oss, där vi diskuterade tsunamin och hur olika den slog. Människor på östra sidan av Phuket var helt opåverkade medans hela västra sidan blivit enormt påverkad och förstörd. Chauffören berättade hur havet dragit ut från land och hur han och många andra gick torrskodda till öarna, plockade fisk som blivit kvar… Det tog flera timmar innan havet kom tillbaka. Det vi tidigare hade hört och läst om, via tidningar och tv, var de enorma vågorna, som dock inte kom till den östra delen. Det var något helt nytt för oss att vågorna inte slog in på alla stränder.
Sittande Buddan på Phuket var ca 45 meter hög och fanns på ett berg 200 möh. En enorm skapelse. Vi fick gå igenom buddan, då man höll på att bygga upp den. Betong och armering samt sedan kläddes den med marmor.
Högst uppe på berget skulle hela detta område byggas.
Ingen tårta i jul och till nyår däremot annan fika. Här finns dock en länk till fantastiska tårtor.
Grannen har skaffat sig en bil. Riktigt nog en med fyra hjul. Men den är vit. Och den står brevid våran i garaget. Och glänser.
Grabbarna (läs gubbar i 35-40 års åldern) flockas kring den. Idag stod grannen. Inte en prins. Och tvättade sin bil.
Våran är oxå helt nytvättad. Ingen flockade sig kring den. En är tvättad för att den är ny. Och dyr. Den andra för att vi vill bli kvitt den (ändå luktar den lite rök, jag har en känslig näsa).
Vi som skulle uppgradera våran bil. Till en som inte går sönder. Men blir vi nöjda? Den kommer att stå där och glänsa. Grannens bil. Men hur länge är den praktisk? Kanske den glänser mindre till vintern. I snöskovlarna. Just det ja, vi väntar. I alla fall. Till efter sommaran.

Inte bara saudiarabiska prinsar kör vrålåk nu för tiden.